Kvinnokonventionen 45 år: ”Godkänd, men okänd”

När Kvinnokonventionen antogs 1979 av FN:s generalförsamling var det en banbrytande och revolutionerande överenskommelse för kvinnors och flickors rättigheter. Sverige var ett av de första länderna att år 1980 ratificera konventionen. Jämställdhetsexperten Gertrud Åström ger svar på vilka framsteg som gjorts och de utmaningar som kvarstår sedan konventionen godkändes.

Gertrud Åström är senior jämställdhetsexpert och
filosofie och teknologie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet. Hon
var tidigare ordförande för Sveriges Kvinnoorganisationer. Under Forum Jämställdhet 2024 talade hon i brandtalsserien Historien visar vägen under rubriken Kvinnokonventionen – ett revolutionerande verktyg för kvinnors rättigheter.

Med tanke på att Kvinnokonventionen firar 45 år i år, vilka framsteg
ser du har gjorts internationellt och nationellt när det gäller att uppfylla
konventionens mål? Vilka utmaningar kvarstår?
Internationellt är rätten till utbildning för flickor och kvinnor en framgång, även om pandemin inneburit en tillbakagång. För Sveriges del vill
jag framförallt lyfta fram frågan om att ha betalt för sitt arbete. Kvinnor har
ju som bekant alltid haft obegränsad tillgång till obetalt arbete.
Sverige var bland de första länderna att ratificera Kvinnokonventionen

Hur ser du på Sveriges prestationer att implementera och övervaka
att konventionen efterlevs idag?
I Sverige har institutioner, sådant som lagstiftning och organisationer,
byggts som är i enlighet med Kvinnokonventionen. Det har skapat en demokratisk tröghet som är ett skydd mot raserandet av kvinnors rättigheter.
Men vi är långt ifrån en fullständig implementering. Trots sitt skarpa och detaljerade innehåll så är den obekant för såväl politiker som allmänhet om vi jämför med den tio år yngre Barnkonventionen. Kvinnokonventionen är godkänd, men okänd!